NiWe

Läste precis på aftonbladet.se hur man gör för att se ut som Paris Hilton eller Kate Moss.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, tycker att det är så fruktansvärt hemskt.
Hur ska man göra för att för en gångs skulle duga som man är? När ska man sluta sträva efter ett perfekt liv som inte ens existerar?
Varför inte bara bita i det sura äpplet och inse att man faktiskt inte kan vara någon annan än sig själv?
Självklart vill väl alla se bra ut och självklart kanske man vill ha den där skitsnygga tröjan som "hon" har.
Men måste det innebära att man ska helt desperat försöka att kopiera personen i fråga?

Är verkligen deras liv det perfekta? Den där kända brudens liv är precis likadant som ditt och mitt.
Jag kan med all säkerhet säga att allt inte är frid och fröjd varje morgon när hon/han vaknar bara för att det sitter x antal miljoner på kontot och för att dom har ett eget hus för sina kläder. Kläder som dom inte ens betalat för utan som dom fått för att göra reklam.
Jag vet att det känns så jävla skönt att jobba en månad få sin lön och sen köpa det man verkligen vill ha.
För då har man förtjänat det och man har slitit för det. Då kan man med självkänsla bära upp plagget eller grejen man köpt. För visst är det så mycket skönare att veta att man köpt det för sina egna pengar som man jobbat för.
Sen skulle man inte gråta om man av någon anledning skulle få denna pryl gratis.
Men då har man antagligen gjort något ändå för att förtjäna den.
Att gå in i en butik och personalen kastar saker på en för att man ska göra reklam för dom, borde inte det kännas som att man bara är en skyltdocka då? Det finns faktiskt en människa, hör och häpna, bakom den där snygga kashmir tröjan. En tjej med mens (om hon inte svält bort den), finnar, jobbiga föräldrar, bästa vänner, kärleksproblem och allt annat skit som en annan har.
Och hur jobbigt borde det inte vara att ständigt bli dokumenterad och ständigt ifrågasatt för dom saker man gör.
Ja, jag drack lite för mycket igår, men so what?
Se sig själv,sina barn,föräldrar på tv´n varje dag. Det skrivs i tidningar om den enorma finnen i pannan, eller hur illa klädd man var när man var och köpte cigg.
Hur man hånglar i ett hörn på en krog med ett ragg. Måste folk verkligen bry sig om det?
För jag bryr mig inte ett skit om någon av mina kompisar gör det. Bryr man sig då om någon A-kändis gör det? No sir.
Det är bara dom vanliga dödliga som har ett jävligt passivt liv så dom måste lägga sig i andras.
Det som skiljer dessa människor från oss vanliga dödliga är ju pengarna.
Sen finns det ju absolut dom som jobbat ihop sine pengar, men tillslut så är det ju så att även fast man jobbar så får man skiten gratis ändå.
Så den stora frågan är, vill man verkligen vara som dom?

Jag har svårt att tro det. Jag vet i alla fall att jag inte skulle vilja vara dom.