NiWe

Igår kom chocken, idag kommer sorgen. . .
DU va på sjukhuset & vi alla trodde att DU skulle få reda på när alla behandlingar skulle börja. .
"Din kropp är en spridnings zon" de ekar i huvudet om & om igen. .  Varför??? Varför DU?
Trodde båda brösten, huvudet & magen räckte. .  Trodde 4 gånger räckte. .
Men nej nej nej istället ska läkarna säga till DIG att det har spridit sig. . .
Lymfkörteln, Nyckelbenet & Ljumsken är nu drabbad. . .  Vart i kroppen ska de komma här näst???
Hur länga ska DET få hålla på & herja? Hur länge orkar DU kämpa????
Idag var jag på jobbet & de gick väl bra till en bröjan sedan kom en fråga som fick mig att totalt bryta ihop " Vad säger läkarna? Kommer hon att klara sig?". . .  Tror inte många förstår va en sån fråga framkallar för känslor. . 
Jag blir ledsen, frustrerad, arg & känner att jag exploderar snart. . .
Jag va på lunch & kände att de va ok MEN sen kom nästa fråga "hur länge har hon kvar" "va säger din pappa hur mår han" osv... Jag vet att många bara vill mig väl men ändå.. Hur länge hon har kvar????? Den frågan vill jag aldirg mer få... De svider i hjärtat som bara den...
Varför alla dessa bakslag????



Tycker det är hemskt när DU sa till mig idag att vi får vänta & se vad som händer efter allt men att du skulle kämpa som du gjort alla andra gånger. . . Tycker hela situationen är hemsk. .
Tur man har bra människor runt omkring sig i allt de hemska. .  Jag vet verkligen vilka som bryr sig & vilka som verkligen finns nu & de e fint... "beundrar dig gumman" fick jag på sms idag... Fick mig att tänka lite. . För jag känner inte att jag beundrar mig själv för nu börjar saker & ting svika inom en. . O som jag skrev tillbaka så borde DU beundra dig själv istället för det du gått igenom skulle jag ALDRIG klara av & om de händer e jag så gott som körd. . .



Nej nu är de dags att mysa med Ellie & äta med min älskade päron
Ska göra det som sis Claudia sa till mig idag "Finnas där & ge massa massa massa kärlek"